Kaos

Kaos, kaos och ännu mera kaos.
Det var så det kändes när en armé av japaner bar in vårt bohag (hmmm... ok, de var bara 3 st men det kändes som minst 10) . De hjälpte även till att packa upp sakerna ur lådorna och när det "bara" var 13 lådor kvar var jag beredd att be dem att sluta. Det gick knappt att se golvet, det var saker över allt. Som tur var, var jag så paralyserad av hela situationen att jag inte sa något, så de fortsatte att packa upp o packa upp o packa upp o packa upp tills alla lådor var tomma. Fastän det var kaos när de gick så var det skönt att bli av med alla lådor och förpackningsmaterial på en gång.

Ett roligt inslag var när alla tre satt med benen i kors mitt på vardagsrumsgolvet (på lite skyddspapp för att inte skada golvet) och skruvade ihop stolar. De satt där och småpratade med varandra och verkarde ha ganska trevligt. Jag tänkte att jag skulle göra stunden ännu trevligare så jag bjöd dem på lite saltlakrits. Alla tre tog glatt några bitar var och stoppad in dem i munnen. Jag vet inte vad de sa men tonen på samtalet ändrades snabbt! tror inte att de gillade det. Det hördes sugande ljud som om de drog efter andan... Lärdom: Japaner gillar inte heller saltlakrits.