oxen ger plats åt tigern

Nyårsafton 2009 - kort sammanfattning

nyårsmiddagen inleddes med en klassisk svensk förätt - löjromstoast. mycket smarrigt om ni frågar mig. lilleman höll sig lugn hela förrätten för att sen under huvudrätten (VARMrätten) hålla låda så att jag och e fick äta i skift. när den KALLA efterrätten sen skulle inmundigas så var han återigen lugn... den lille rackaren.

i Japan skjuter man inga fyrverkerier vid tolvslaget. vi fick nöja oss med ljudimitationen av ett smatterband som kom från Cs brallor och alla lamporna från down town Tokyo. inte helt fel det heller även om C inte lyckades tima ljudet till prick klockan tolv. på tal om tolvslaget så gick det oss ganska obemärkt förbi. om jag inte minns helt fel (det är ju trots allt 13 h sedan redan) så utbrast U 5 min över tolv.

- f--n, shit också, klockan är över 12!
(varpå vi andra 2 (en var på toa) utbrister)
- what?! redan? hur gick det till?
(precis som att det skulle vara en överraskning att klockan inte hade stannat.... :-)

vi skålade alltså in det nya året en sisådär kvart över tolv istället för att köra nedräkning inför tolvslaget (är det så här det kommer att var nu med småbarn??!). vissa av oss tog en sväng ut på balkongen för att få den rätta nyårs-hutter-känslan. skumpa, tolvslag och kyla hänger ju liksom ihop. nu var det ju i och för sig bara +8 ute så det blev light-kyla, man tager vad man haver...

tokyo i nattljus

lilleman körde vägra-sova-grejen hela kvällen och slocknade först efter tolv på Es arm. som tur är lät han mamma sova ända till klockan 6 innan han krävde mat. med tanke på den för mig sena sänggången bävade jag lite inför natten (skräcksenario: somna 1.30, amma 2.30-3.30, blöjbyte, sova, amma mm.... ), men årets första natt blev bättre än så. som tur var! efter maten kl 6 var C dock inte intresserad av att sova mer utan ville hellre ligga på sin fäll och jollra varpå hans mamma snällt fick sitta uppe nån timma tills han blev trött igen och kom fram till att det nog trots allt var bättre att softa i sängen (något som jag kommit på för länge sedan!). under jollerperioden i morse passade jag på att njuta av utsikten och det fina vädret. det var helt otroligt vackert, nästan så vackert att jag glömde bort hur trött jag var. man kunde se långa skuggor från alla höga hus och ett snöklätt berg i horisonten. vackert.

känner på mig att 2010, tigerns år, kommer att bli ett bra år!


utsikten kl 7 på morgonen den 1a januari

gott nytt på er alla där hemma!

GOD JUL

dan före dopparedan önskar jag er alla en riktigt god jul!

idag har vi fixat med de sista klapparna, druckit glögg, ätit pepparkakor, ätit lunch ute i det fina vädret... och annat som man brukar göra dagen innan julafton.

vi har även hunnit med att ansöka om ett pass till C. när han skulle fotas var det lite svårt att få till ett bra foto där han tittade in i kameran varpå den hjälpsamma damen bakom luckan blev lite smått irriterad och sa:
- kan ni be honom att titta åt höger?
E böjde sig fram till C och sa:
- kan du vara snäll att titta åt höger.
konstigt nog fick det ingen effekt. damen så en aning förlägen ut och bad oss istället pingla med en skallra från önskad riktning... det fick inte heller någon effekt. som tur är fick vi efter mycket om o men till ett godkänt kort så nu har C snart ett eget pass så att han kan flyga hem till Sverige.

nu är de här!

eller rättare sagt de kom faktiskt redan igår.
lille C blev jätteglad över att få träffa mormor och morfar för första gången. så glad som bara en 2 månaders kan bli ;-).



mormor och morfar hade oturen att under sitt första dygn på japansk mark få uppleva en jordbävning. lite lustigt, det har varit väldigt lugnt hela hösten och så kommer det en jordbävning just nu. första skalvet kom 5.45 i morse, jag var dock redan vaken för C låg och gnydde i sängen, och samtidigt som jag försökte få honom att somna om igen genom att plugga in nappen började hela sängen gunga. han somnade om bums. mycket praktiskt. även jag lyckades somna om igen efter en stund. jag kände inte ens skalvet som var vid 5... sov nog redan då.

dagens lunch

blev idag takoyaki. japansk snabbmat som är prefekt att ta som take away. det är som pankaksbollar fyllda med bläckfisk och grönsaker toppade med majonäs och något som liknar HP-sås. kanske inte låter så gott, men det är helt ok. egentligen ska man även ha torkat fiskskav på (det är det på bilden nedan, som jag för övrigt har snott... ooops (bilden alltså)), men jag brukar skippa det för jag tycker att det luktar som fiskmat. ni vet så där som fiskmat luktar precis när man öppnar burken. urk.

fördelar med barnvagn i Tokyo

som ni säkert vet är det sjukt mycket folk här i Tokyo, smala gator och trånga affärer (vissa affärer går inte ens att gå in i med vagn), men det finns några fördelar med barnvagn.

1. man kan med gott samvete stå längst fram i tåget, med ursäkten att man är mest ur vägen där. (här brukar normalt sett bara papporna stå med sina små söner som intresserat iakttar tågen). nu är det ju inte bara barn som tycker att det är spännande.... som sagt bra ursäkt :-)

när jag åkte här om dagen la jag märke till att tågförarna hälsar på varandra precis som spårvagnsförarna i Göteborg. de har det dock lite svettigare här med tanke på att det på vissa ställen är upp till 10 spår i bredd och på bara ett av spåren som exempel går det ett tåg var annan minut!

2. man kan med gott samvete åka hissen avsedd för barnvagnar, även fast man oftast måste trängas med en massa japaner utan vagn eller rullstol.

3. man slipper släpa på alla små kassar som av någon underlig anledning alltid råkar följa med hem... .mycket konstigt.

4. man får bra motion eftersom man alltid får gå en massa omvägar pga att det inte är så värst vagnsanpassat.

där slutar nog fördelarna.

till nackdelarna, för att nämna några, hör att man inte kan gå av vid alla alla stationer eftersom det vissa ställen saknas både hiss och rulltrappa. man kommer inte heller in i alla affärer.

för att summera är inte Tokyo vidare barnvagnsvänligt, men å andra sidan, vilken mångmiljonstad är det?

New record!

Idag har lilleman slagit ett nytt rekord! han inte bara höll sig lugn under hela vår utflykt utan han fortsatte även att sova i sin vagn efter att vi hade kommit hem till lägenheten. innan har han alltid vaknat och skrikit så fort vi kommit in i hissen. under hans lilla tupplur här hemma hann jag både gå på toa samt värma och äta min lunch. som sagt, nytt rekord.

Måndag morgon

nu har vi haft 3 bra sovnätter i rad, kan det vara en ny trend tro...? hoppas det. igår var det stora julstökardagen här i vår lilla lya. nu är det städat och fint, stjärnorna hänger i fönstren och tomtarna står i givakt. riktigt mysigt om jag får säga det själv :-). vi har dessutom gjort i ordning mormor och morfars rum så nu är det bara gästerna själva som vi väntar på.

idag ska litle C och jag bege oss till kommunkontoret (känns som om att vi är där varje vecka) och hämta några papper som behövs för visumansökan. tror (hoppas) att det här bli sista besöket på ett tag. lagom dagsprojekt. får se om jag kan klämma in lite julklappsshopping också.

I lööööv japanska kyrkogårdar!

i brist på parker är de perfekta att ta en promenad i. bilden nedan är från en jättestor kyrkogård som ligger söder om sunshin city (tokyos högsta byggnad). det är fortfarande en hel del höstfärger ute och idag var det dessutom strålande sol. perfekt väder för en promenad. vi var ute och gick i nästan 2h och lille C sov hela tiden! mycket bra.

lunchklockor, stämplar & kölappstanter

dagens utflykt gick till motsvarande stadsdelskontoret där vi bor för att registrera C som ny medborgare. jag försökte redan förra veckan men då hade jag inte med mig en bok som de var tvungna att sätta en stämpel i (fråga mig inte varför). idag gick vi således tillbaka till kontoret med boken i högsta hugg och tänkte att det här är nog avklarat på ett litet kick. blanketterna var redan ifyllda från förra veckans besök så jag traskade glatt iväg för att hämta ut en kölapp. framför kölappsmaskinen (ca 5 cm framför) stod det en dam som tydligen hade till uppgift att dra ut lappen och ge till kunden. jag sa till henne att jag skulle registrera C varpå hon tittade på mig med en frågande blick. så klart att de som jobbar vid disken för foreign registration inte förstår engelska! jag sträckte mig därför lite smidig runt henne och snodde till mig en lapp helt själv och gick och satte mig.

efter en liten stund hördes en välbekant signal, lite för välbekant men inte vidare saknad... jag kollade på klockan, men visste redan innan vad den skulle visa. jepp. så klart att klockan var 12.00, det var ju den "nationella" lunchsignalen. på något vis här i Japan så känns det som om man ständigt är jagad av klämtande klockor och andra signaler som talar om när man ska göra vad. eftersom jag nu när jag är en "fri" människa behöver jag inte bry mig om signalerna. jag får i stället vara glad om jag får i mig någon lunch över huvud taget, men det är en annan femma. de av de anställda inne på kontoret som inte jobbade med något ärende eller pratade med någon kund flyttade lite lätt på tangentbordet och packade glatt upp sina lunchlådor. måste säga att jag var glad när jag stod där att de inte har för vana att värma sin medhavda lunch, annars hade det legat som en tung ridå av ris, vinäger, soja och skum fisk doft över hela kontoret.

som tur var tog inte alla lunch samtidigt, utan det var någon som kunde hjälpa mig. undra om de som inte åt prick 12 fick någon lunch idag, jag menar får man äta utanför de officiella lunchtiderna??!? efter att ha växlat några ord, väldigt få ska tilläggas eftersom de knappt förstår någon engelska, och en timmas väntan var de till slut klara med registreringen av C. boken hade fått sina stämplar och vi fick lov att gå. puh!

med beröm godkänt

blev betyget för herr C efter gårdagens läkarbesök, både av mig och av Dr Che! av mig för sitt exemplariska uppförande och av Dr Che för form och funktion (jag visste ju redan att han var perfekt :-)). det var en smått chockad mor som satt och tittade på medan de vände och vred på honom utan att han gav ifrån sig ett knyst, näck dessutom! mycket duktig son, han vet när han ska uppföra sig (det här kommer jag antagligen få äta upp). BARNläkarens klinik låg på andra våningen och för att komma dit var man först tvungen att går 3 trappsteg(!) ner, och sen ta en hiss upp. känns ganska opraktiskt med tanke på att många av patienterna är vagnsburna. vagnen fick inte följa med in på kliniken utan fick vänta i trapphuset. på sedvanligt japanskt vis skulle skorna tas av och bytas ut mot några slitna tofflor. jag förstår nu helt och fullt varför 80 % av alla Japaner går omkring i 20 % för stora skor. hur sjutton fixar man annars att med händerna fulla (bebis, skötväska, kameraväska (varför tog jag med den!!?), handväska, filt och väst) smidigt hoppa ur ett par hårt snörade converse?? svar: det gör man inte. jag fick alltså först snöra av skorna, sen med skorna på halvhasa bort till barnvagnen och hämta hela packningen innan jag slutligen lite lätt och smidigt bytte om till tofflorna. inte så barn(vagns)vänligt. kan även tillägga att det inne på kliniken varken fanns amningsrum eller skötrum, lite skumt kan tyckas.

lärdom till nästa gång. sele, ryggsäck och flipp-flopp. synd bara att det är vinter.

we are back!

hej hopp! nu är vi tillbaka efter en 3 månader lång höstdvala. det har hänt en del sen sist, jag har gått från att vara en hårt arbetade kontorskvinna till att bli en hårt arbetande hemmamamma. anledningen till att jag bryter dvalan idag är det är en stor dag för lilleman, han ska nämligen på första besöket hos barnläkaren. ska bli spännande att se hur mycket han har växt! att ta sig till barnläkaren blir lätt ett heldagsprojekt - utan att överdriva. stationen där kliniken ligger har varken hiss eller rulltrappa så vi får åka till stationen innan och sen gå. utöver det så måste vi planera in matning, blöjbyten, mat till mamma mm. Tokyo har dock valt att ge oss ett perfekt väder för vår lilla utflykt, blå himmel, strålande sol o 12 grader. nu ska här matas klart, sen blir det bad för lilleman, dusch för mamma (förhoppningsvis), frukost o sen avfärd.

see u!