The national art centre

Igår blev en museumsdag för oss. Vi gick till The national art centre, Tokyo, en byggnad som jag fram tills igår bara hade sett utsidan av. Själva museumet har spännande och annorlunda design, se bild nedan, och mina förväntningar på utställningen/arna var höga.

Vi hade inte läsa på något innan så vi visste inte vilken typ av utställning som visades. Vi köpte i alla fall biljetter till den nuvarande utställningen som visade sig vara av Kayama Matazo. Han hade en bred repertoar, det mesta i klassik Japansk stil (som vikskärmen nedan). Det fanns mycket fint, dock galet mycket folk. Tur att både jag och e var huvudet längre än snittet och att målningarna var stooora. Annars hade vi nog inte sett något. Det var kö från att vi gick in på utställningen och hela vägen till utgången. Nästan värre än i tunnelbanan. Vi gick en meter bakom kön (den var 4 personer bred) och tittade över huvudet på alla. Jag pallar inte att köa mig igenom en utställning! För mig är konstmuseum förknippat med stora, tomma (nästan), tysta rum som har en nästan religiös känsla, och där konsten hänger så att man kan se den...

Förutom specialutställningen av Kayama Matazo var det en annan utställning där eleverna på fyra (tror jag) av Tokyos konstskolor ställde ut sina examensprov. Det var en mycket större och intressantare utställning. Det var dessutom färre människor och gratis inträde. Vad lärde vi oss av detta? Jo, innan vi köper biljetter så ska vi kolla vad det finns att välja på..... Jag ångrar dock inte att vi gick på Matazoutställningen, det var oerhört intressant att titta på alla människor (som alltid här i Tokyo).

Strand & surf

Igår tog vi tåget ner till Kamakura för att komma bort från stan lite och njuta av det fina vädret. Det var soligt och fint igår och tidvis gick det att gå utan jacka. Trots detta så var det väldigt glest med folk på och utmed stranden. Det är bara att återigen konstatera: Japaner gillar inte att vara ute i solen. skumt.

De enda som är ute hela dagarna är surfarna som tydligen surfar året runt. Jag kände aldrig på vattnet, men det kan inte ha varit många grader över 10, om ens det. Burr.

Jag tror att vi lyckades fotografera första körsbärsblomman för i år (i alla fall den första som vi har sett) om det nu inte är plommon vill säga.

Efter att ha gått ut med stranden från Kamakura till Enoshima, och runt Enoshima ön kom vi ner på andra sidan ön lagom för att se solnedgången Vi kunde se Mt. Fuji lite svagt, men det gick inte att fånga på bild. Tror i och för sig inte att jag behöver några fler kort på berget - någonsin. Känns som om halva datorn är full med bilder på Fuji.

Ölsnacks

Den här skålen (den till höger alltså) med ölsnacks som vi fick på ett ställe förra helgen passade mig perfekt. Massa torkad frukt. Lite skumt kanske men gott, tyckte jag i alla fall.

Jewelry and Brand panic?!

Kunde bara inte motstå att ta kort på den här skylten. Den är ju bara så klockren! "Jewelry and Brand panic". Vad menar de egentligen? Får man panik om man handlar för mycket juveler och märkeskläder eller för man panik om man handlar för lite...?

Bra start på dagen?

Den här dagen började lite skumt. Jag skyndade som vanligt iväg till tåget, knäppte jackan i hissen för att spara tid och han precis fixa klart ipoden innan hissen var framme på våning 1. Jag skyndade genom regnet till stationen och kom fram i tid för att hinna med det vanliga tåget, 7.42.
Här börjar det skumma. Idag var tåget mycket kortare än vanligt. Det har hittills inte hänt, så jag borde ha börjat ana ugglor i mossen redan här. Väl på tåget var det mer folk än vanligt, men det tänkte jag hängde ihop med att det var färre vagnar - alltså inget konstigt med det heller. Jag fick stå och knö hela vägen till Omiya. Framme i Omiya gick typ 80 % av - gött tänkte jag, sittplats (jippi). När tåget började rulla igen var nästa station Toro, ooops, skumt. Toro har jag hittills inte passerat på vägen till jobbet. Ok. Inget att göra, bara att gå av i Toro och ta nästa tåg tillbaka. Problemet var bara att tåget tillbaka var ett tåg som gick in mot tokyo (såklart, eftersom vi var tvungna att åka tillbaka till Omiya och byta). Jag brukar alltid titta på de som pendlar in mot Tokyo med medlidande i blicken, tågen är alltid fullkomligt packade. När jag klagar över att en få ståplats så kan de som pendlar in mot stan vara glada om de får upp en arm så att de kan klia sin på hakan (om det nu kliar just på hakan vill säga). Tillbaka till min tågresa. Jag fick alltså känna på hur det riktiga äkta pendlarlivet är i morse. Och inte bara jag. Vi var säkert 10 andra utlänningar som hade missat att vi satt på fel tåg (i sådana här lägen hade man önskat att de även läste upp meddelanden på engelska). Framme i Omiya var vi tvungna att byta för att komma på rätt tåg norr ut igen och även där var hela perrongen full med folk. Det stod folk och köade framför varje utmärkt stopp på perrongen. Oerhört konstigt, det brukar inte vara så många som åker norr ut... Det var alltså bara att återigen knö järnet för att över huvudtaget komma med tåget. Puh. När jag väl kom fram till jobbet var jag helt slut. Tur att det är fredag. Glömde jag säga att det regnar idag. Bra start på dagen...?

Grattis på födelsedagen kusin!

Hoppas att du får en riktigt bra födelsedag med mycket tårta och många paket.

Den här glassen hade jag försökt svänga ihop till dig om jag var hemma!
kram

The Winter is back!

Och det med stormsteg. Nu är det +4 grader vilket kan jämföras med kvällstemperaturen i lördags kväll som var +20 grader. Sjukt va?! Det tycker i alla fall jag. I lördags gick jag omkring så här:

...och idag var jag tvungen att damma av mina vinterstövlar för att överleva den 5 minuter långa promenaden till nudelstället. Ok, det kanske var en liten överdrift, men nästan sant i alla fall.

En vanlig söndag

Vi började dagen med att åka till Nakameguro. Jag hade hört att det skulle vara väldigt mysigt och att det skulle finnas en himla massa inredningsbutiker där. Nakameguro blev dock en besvikelse. Det såg ut som vilken annan mellanstor station i Tokyo som helst. Vi gick några vändor fram och tillbaka runt stationen för att se om vi kunde hitta något speciellt att titta på... dock utan resultat. Det slutade med att vi sladdade in på ett kafé som låg på vägen mot Daikanyama. Där satt vi och softade och sippade på kaffe ett tag. När vi återfått våra krafter fortsatte vi mot Daikanyama, sen vidare mot Shibuya och Harajuku. I Harajuku tog vi tåget tillbaka till Ikebukuro. Det blev ännu en heldag till fots i Tokyo. Nu är vi hemma, har ätit, smuttar på vin och lyssnar på Edith. Livet är allt bra gött i alla fall :-) synd att klaga.

Vinterklädd jycke

Undra om det är så att även hundarnas klädsel styrs av kalendern här i Japan och inte utav temperaturen. Idag ute på Odaiba hade 90% av alla stackars hundar kläder på sig. Den här lilla jycken hade i alla fall en hyfsat luftig tröja/jacka.

Vår.... eller kanske sommar direkt?

Det kändes så idag i alla fall. Som att våren 2009 i Japan blir väldigt kort. Jag var tvungen att fira sommarens ankomst med att ta kort på en massa färgglada blommor.

Tågresa

Jag (eller e som höll i kameran) kunde inte låta bil att ta kort på de underbara skyltarna som JR hade satt upp på tågen. Ta bara den här "I see a person walking in front of me. I pass the smoker to avoid the smoke". Hmmm, hur tänker de här? Vad ska man göra om man går i medvind?

Eller den här, "I was unaware of those piercing eyes looking at my backpack". Vilken Japan skulle ens orka bära en ryggsäck i storlek med den som gestalts på bilden? Alla Japaner skickar ju packningen med olika budfirmor om de ska någon stans. Det är bara vi utlänningar som släpar på allt jämt och ständigt. De hade lika gärna kunnat skriva skylten på bara engelska.

SOL!

Kom precis hem efter en heldag i solen. Det har varit helt sjukt väder idag, snacka om sommarkänslor. Får se om jag orkar lägga upp lite bilder sen. Som vanligt ute på Odaiba var det fullt av roligt klädda hundar (och människor också för den delen). Nu blir det snart sukiyakimiddag tillagad hemma i lyan. Ska bli gott.

Lördag

Jaha då var det lördag igen. gitt :-)
Väderprognosen slog in (eller vad man nu säger) och det är hela 20 grader (!) i skuggan nu kl 11 på förmiddagen. Snacka om snabba väderomslag. I onsdags när vi stod och väntade på bussen snöade det lite lätt... Känns som en evighet sedan. Nu ska vi strax ta tåget ner till Tamatchi och sen bron över till Odaiba. Skönt med lite standhäng i värmen. Ha en bra lördag, nu drar jag ut i värmen ;-)

Jaha då var vintern över

I alla fall om man ska tro helgens väderprognos. Jag har bara använt min "varma" jacka i 2 veckor. Köpte den hemma i Göteborg innan vi åkte och var lite osäker på om den var varm nog. Hemma i Göteborg hade den varit på tok för tunn för att vara en vinterjacka.

Vad jag vill säga är att det verkar som om det är dags att stuva undan jackor, mössor och vantar och istället ta fram vårkläderna. Gitt :-)

Stans bästa nudlar....

...jag lovar!

Vår käre nudelkock har hamnat i TV. Kolla in filmklippet nedan.

http://homepage3.nifty.com/yhy06567/yamabee.wmv

Det lilla mysiga nudelhaket har blivit lite av en favorit, och nu verkar det som om han kommer att få ännu flera kunder.

Solnedgång # ??

Med risk för att verka tjatig måste jag bara lägga upp ännu en bild på Mt. Fuji. Visst är det läckert när solen går ner precis bakom toppen av berget!? Jag förstår att berget är heligt för Japanerna, vill och med jag blir lite lätt religiös när jag ser det.

Rökpolisen

Ja, han finns nog bara i Japan.


Den här mannen, som säkert är pensionär, gick omkring utanför Shinjukustationen med en väst på sig där det stod att man inte får gå och röka. Japan är nog ett av de få länder som har speciella rökområden utomhus (man får alltså inte gå omkring hur som helst). Visst är det sött att det är en man som har som jobb att går runt och tala om för folk att de inte får gå och röka. Inte undra på att arbetslösheten (i alla fall hittills) har varit låg i Japan.

Shinjukustationen en vanlig lördag

Det har slog mig ganska nyligen att saker som numera är vardag för oss här i Tokyo var väldigt omtumlande (i alla fall för mig) när vi kom hit för ett drygt år sedan. Ta till exempel bilden nedan som är från Shinjukustationen en helt vanlig lördag... (inte ens rusningstid)

Stationen har 15-16 vanliga "tåg-spår", samt tunnelbana och några privata linjer. Den är helt enkelt sjukt STOR. I början försökte jag kryssa fram och undvika att krocka med med alla människor. Helt fel taktik. Det är för mycket folk för att det ska gå att hitta ett "tomt" område, det bästa är att ta ut en riktning och sen bara gå. Av någon underlig anledning uppstår det väldigt sällan kroppskontakt.

Skidor

Igår kom vi till slut iväg till bergen för att åka skidor. Vi skulle ha åkt förra helgen, men det blev inställt på grund av regn... Tillbaka till igår. Resan upp gick bra, det tog bara 2,5h med bil från Ageo. Samma resa hem tog 5h! Jag hade nästan glömt bort det opraktiska med att köra bil i Japan. Det verkade som om alla i hela Tokyo hade valt att åka norrut över helgen och tillbaka till stan på samma motorväg som oss. Det är helt enkelt för mycket japaner i Japan. Hmmm, jag kanske ska berätta lite om backarna istället för motorvägen, lite intressantare kanske.

Det hade snöat en hel det över natten, och fortsatte att snöa nästan hela dagen. Jag har därför inga kort från backen utan tog ett par kort i all hast innan vi åkte tillbaka (börjar bli Japan, måste ta kort på allt för att komma ihåg vart jag har varit). Det var ett ganska litet system (störren än Sunne, men minder än Sälen...), men med några riktigt bra backar. Det bästa med allt var nog dock snön. Fastän det bara var några minus så var snön lätt, nästan som puder. Bra snö helt enkelt. Det är verkligen grymt att ha bergen så nära, även om hemresan var något seg. Nästa gång får det bli tåg istället....

Den sista biten upp mot Skidsystemet så var vägen fullt med sprinklers. De använder tydligen vattnet från de varma källorna till att hålla vägen snö och isfri. Smart lösning. Såg dock oerhört skumt ut.

Hopeful bargain

Visst är det en underbar skylt :-)

Reashopping

Min uppfriskande kvällspromenad igår gick till Marui (ett deparment store, som ligger 5min promenad från vår lägenhet). Hade inte tänkt att gå in men så såg jag alla reaskyltar hänga och dingla så jag kunde inte låta bli - och tur var det. Jag hittade ett par vanliga strumpbyxor för jättar dvs storlek L-LL (160-170 cm). Det är det bästa med att vara en jätte här i Japan, rätt storlek finns alltid kvar. Det är inte ide att stå och köa första readagen. Kanske ska passa på att påpeka att vara jätte i Japan innebär att man är över 170 cm lång och har 39 i skostorlek. Dvs, största storkleken på strumpor och strumpbyxor passar, men inte skor.... :-(. hehe, snacka om i-landsproblem!

En vanlig dag på tåget

Satt och log för mig själv på tåget hem från jobbet idag. Det slog mig att jag inte längre reagerar på hur folk runt omkring mig ser ut och beter sig. Jag bestämde mig därför för att sakligt beskriva människorna som omgav mig så får vi se om ni tycker att det är något att höja ögonbryna över eller ej.

Jag kan börja med att beskriva insidan av ett vanligt Japanskt pendeltåg. Det finns endast sittplatser utmed sidorna, resten av ytan inne i tågen är till för att stå på. Detta för att maximera antalet passagerare i rusningstid Från taket hänger ett oändligt (känns det som) antal handtag att hålla i for de (80% typ) som får ståplats.

Ok, tillbaka till min resa. Jag lyckades hör och häpna sno åt mig en sittplats redan i Ageo. Jippi, sa mina fötter som började bli lite lagom trötta efter en dag i högklackat. Till höger om mig satt en medelålders man som gissningsvis var på väg hem från jobbet. Han satt som sig bör med portföljen i knät. Hyllan över bänkarna är till för de som står att lägga ifrån sig sitt bagage på. Mannen till höger om mig hade dessutom ett munskydd. Det är ett så vanligt inslag i Japan i dessa förkylningstider att det inte heller var något som jag la märke till först. Det var egentligen när damen (jag säger damen för hon var säkert 40+ och propert klädd) tog upp sin PS2, pluggade in lurarna och började spela som jag lyfte på ögonbryna. Kan även meddela att mannen till vänster om mig satt med väskan i knät och munsyddet på. Till höger om kvinnan mitt emot satt en lite yngre SM (salary man) och läste en tjock serietidning. Det enda som fick honom att lyfta blicken då och då var tjejen som stod framför migs rumpa. För att vara Japan så tittade han ovanligt ogenerat. Tjejen framför mig hade coola slitna jeans som var nedstoppade i ett par knähöga lite pösiga läderimitationsstövlar. Hon hade långt hår som var färgat rött och en ill-lila dunjacka. I ena handen höll och en sminkspegel och i den andra handen en mobil som hon surfade på. Till höger om den PS2-spelande kvinnan satt en något äldre dam med handväskan i ett krampaktigt grepp. Fötterna prydligt millimeter exakt placerade under knäna på golvet. Ovanlig formulering tycker ni säkert, men det är ganska ovanligt att ha fötterna exakt under knäna om man sitter helt avslappnat. Hon bar ett munskydd som täckte ansiktet från hakan och hela vägen upp till precis under ögonen. Helt omöjlig att åldersbestämma. Till höger om henne satt en kille i skoluniform (=marinblå kostym) med en megastor tennisväska placerad framför sig på golvet. Han satt och surfade på mobilen. Det fanns så klart ett oändligt antal andra karaktärer som jag skulle kunna beskriva på tåget, den absolut vanligaste är dock den kostymklädde meddelålders mannen med en portfölj i handen, och den udda fågeln är jag. Den blonda kvinnan i svart trenchcoat som alla Japaner lite besvärat tittar på för att hon bryter mönstret Ja, som sagt. En vanlig dag på tåget.
Hur har er dag varit?