japansk burkmat

C är en liten matglad kille som äter det mesta förutom japansk burkmat*. i alla fall inte nu längre. innan sommaren kunde jag lura i honom en burk då och då, men nu är det tvärstopp. jag har ett gäng bukar här hemma och eftersom man "inte ska slänga mat" så provar jag då och då att ge honom en burk så även idag. först provade jag en blandning med kyckling, udon och lite annat skumt. tvärstopp. det såg ut som om han skulle kräkas när skeden kom in i munnen på honom. måste erkänna att det inte luktade så gott. ok, tänkte jag, dags att prova ett säkert kort - fisk med ris. luktar inte lika illa och smakar lite som fiskbullar (ja, jag har smakat, måste ju kolla vad det är jag lurar i killen). ingen bättre lycka där kan jag meddela. C vred sig bara om i stolen och pekade uppfordrande mot köket och sa: UUUUHHHG! där slutade jag att laborera med burkar och tog istället upp lite köttfärssås ur frysen som jag värmde på med ris jag hade i kylen. när maten några minuter (låång tid med ett hungrigt barn i stolen) senare stod på bordet och C fick första skeden i munnen hördes ett: MMMMMMMMMMMM, varpå han sträckte på sig och klappade i förtjust i händerna. jag gissar att jag ska vara glad att det är min mat som får det betyget och inte den japanska burkmaten. hade dock varit smidigt att kunna ha med en burk i väskan som "nödmat", men, men snart kan han äta onigiri och det finns att köpa i varenda gathörn.


så här ser de smarriga burkarna ut. nu har det ju dock inte varit en sån burkfest hemma hos oss utan jag har lånat bilden härifrån.

*) efterrättsburkarna slinker givetvis ner, för vem gillar inte mango, persika och äpple....?