med beröm godkänt

blev betyget för herr C efter gårdagens läkarbesök, både av mig och av Dr Che! av mig för sitt exemplariska uppförande och av Dr Che för form och funktion (jag visste ju redan att han var perfekt :-)). det var en smått chockad mor som satt och tittade på medan de vände och vred på honom utan att han gav ifrån sig ett knyst, näck dessutom! mycket duktig son, han vet när han ska uppföra sig (det här kommer jag antagligen få äta upp). BARNläkarens klinik låg på andra våningen och för att komma dit var man först tvungen att går 3 trappsteg(!) ner, och sen ta en hiss upp. känns ganska opraktiskt med tanke på att många av patienterna är vagnsburna. vagnen fick inte följa med in på kliniken utan fick vänta i trapphuset. på sedvanligt japanskt vis skulle skorna tas av och bytas ut mot några slitna tofflor. jag förstår nu helt och fullt varför 80 % av alla Japaner går omkring i 20 % för stora skor. hur sjutton fixar man annars att med händerna fulla (bebis, skötväska, kameraväska (varför tog jag med den!!?), handväska, filt och väst) smidigt hoppa ur ett par hårt snörade converse?? svar: det gör man inte. jag fick alltså först snöra av skorna, sen med skorna på halvhasa bort till barnvagnen och hämta hela packningen innan jag slutligen lite lätt och smidigt bytte om till tofflorna. inte så barn(vagns)vänligt. kan även tillägga att det inne på kliniken varken fanns amningsrum eller skötrum, lite skumt kan tyckas.

lärdom till nästa gång. sele, ryggsäck och flipp-flopp. synd bara att det är vinter.