En vanlig dag på tåget

Satt och log för mig själv på tåget hem från jobbet idag. Det slog mig att jag inte längre reagerar på hur folk runt omkring mig ser ut och beter sig. Jag bestämde mig därför för att sakligt beskriva människorna som omgav mig så får vi se om ni tycker att det är något att höja ögonbryna över eller ej.

Jag kan börja med att beskriva insidan av ett vanligt Japanskt pendeltåg. Det finns endast sittplatser utmed sidorna, resten av ytan inne i tågen är till för att stå på. Detta för att maximera antalet passagerare i rusningstid Från taket hänger ett oändligt (känns det som) antal handtag att hålla i for de (80% typ) som får ståplats.

Ok, tillbaka till min resa. Jag lyckades hör och häpna sno åt mig en sittplats redan i Ageo. Jippi, sa mina fötter som började bli lite lagom trötta efter en dag i högklackat. Till höger om mig satt en medelålders man som gissningsvis var på väg hem från jobbet. Han satt som sig bör med portföljen i knät. Hyllan över bänkarna är till för de som står att lägga ifrån sig sitt bagage på. Mannen till höger om mig hade dessutom ett munskydd. Det är ett så vanligt inslag i Japan i dessa förkylningstider att det inte heller var något som jag la märke till först. Det var egentligen när damen (jag säger damen för hon var säkert 40+ och propert klädd) tog upp sin PS2, pluggade in lurarna och började spela som jag lyfte på ögonbryna. Kan även meddela att mannen till vänster om mig satt med väskan i knät och munsyddet på. Till höger om kvinnan mitt emot satt en lite yngre SM (salary man) och läste en tjock serietidning. Det enda som fick honom att lyfta blicken då och då var tjejen som stod framför migs rumpa. För att vara Japan så tittade han ovanligt ogenerat. Tjejen framför mig hade coola slitna jeans som var nedstoppade i ett par knähöga lite pösiga läderimitationsstövlar. Hon hade långt hår som var färgat rött och en ill-lila dunjacka. I ena handen höll och en sminkspegel och i den andra handen en mobil som hon surfade på. Till höger om den PS2-spelande kvinnan satt en något äldre dam med handväskan i ett krampaktigt grepp. Fötterna prydligt millimeter exakt placerade under knäna på golvet. Ovanlig formulering tycker ni säkert, men det är ganska ovanligt att ha fötterna exakt under knäna om man sitter helt avslappnat. Hon bar ett munskydd som täckte ansiktet från hakan och hela vägen upp till precis under ögonen. Helt omöjlig att åldersbestämma. Till höger om henne satt en kille i skoluniform (=marinblå kostym) med en megastor tennisväska placerad framför sig på golvet. Han satt och surfade på mobilen. Det fanns så klart ett oändligt antal andra karaktärer som jag skulle kunna beskriva på tåget, den absolut vanligaste är dock den kostymklädde meddelålders mannen med en portfölj i handen, och den udda fågeln är jag. Den blonda kvinnan i svart trenchcoat som alla Japaner lite besvärat tittar på för att hon bryter mönstret Ja, som sagt. En vanlig dag på tåget.
Hur har er dag varit?