lägesrapport

nu sover C och jag kan äntligen sätta mig framför datorn en stund. eftermiddagen har varit allt annat än lugn här i tokyo, men vi är alla efter omständigheterna ok. e är på väg hem från jobbet med bil och vi hoppas att han dyker upp innan midnatt. enligt uppgift så tar det otroligt lång tid att ta sig fram i trafiken för tillfället. tågen är inställda så det går inte bättre det.

här kommer en kort beskrivning av hur vår eftermiddag såg ut.

12.30 jag och C kommer hem efter en lunch på stan med farmor och farfar och går i godan ro och lägger oss för att sova eftermiddagslur. C somnar efter en stund och jag ligger kvar i sängen och kollar på solsidan på min ipod.

14.30 jag vaknar till efter att ha slumrat ett tag. C vaknar kort efter

14.53 hela huset börjar skaka utav bara sjutton. som tur är ligger vi kvar i sängen. först skakar det och sen gungar det som på en färja. vi stannar kvar i sängen över nästa skalv också (~15.00). det känns säkrare att ligga i sängen än att gå runt i lägenheten.

15.20 ung så går jag runt i lägenheten och kollar läget. fotar lite saker som vält. byrån i köket hade vält med ugn, kaffemaskin och allt. C blir rädd och ledsen när han ser oredan. det börjar skaka igen så vi går och lägger oss i sängen och läser bok. jag ta med lilla datorn och skickar lite info hem om att vi är ok.

15.45 ca så har jag fått nog av gungningarna och bestämmer mig för att ta C på armen och traska de 30 våningarna ner till gatuplan. nere i lobbyn så möter jag farmor och farfar som har väntat i parken bredvid huset. skönt att vi är samlade. e har jag också haft kontakt med via mail så jag vet att han är ok.

vi väntar ett tag utomhus innan vi bestämmer oss för att det är lugnt nog att ta oss upp till lägenheten igen. 30 trappor upp..... pust och stön, men C gick nog säkert hela 5 våningar för egen maskin. en och annan russinpaus krävdes dock.

när vi kom upp igen så var det bara att sätta igång och röja i köket. helt otroligt så var det bara en glasburk som gick sönder! pratade med en vän som bor 10 km söder ut och hemma hos henne hade nästan allt glas och porslin gått sönder. allt är helt och fungerar hos oss förutom gasen, men den klarar vi oss utan ett par dagar. man känner fortfarande efterskakningarna och hör hela tiden utryckningsfordon. väldigt, väldigt skum känsla. jag är tacksam över att jag inte har lätt för att bli åksjuk/sjösjuk med tanke på hur mycket det gungar här.

nu väntar vi bara med spänning på att e ska komma hem, sen är hela familjen samlad.