Då var det gjort. Nu har även vi bestigit berget.
Förra helgen (sista helgen i augusti) var sista helgen för säsongen som berget var öppet, eller som alla butikerna på vägen upp var öppna. Berget som sådant stängs aldrig. Vi valde att passa på den helgen eftersom det var smidigt att boka en buss hela vägen upp till 5e stationen som ligger på 2305 möh. Här i Japan vill alla gå upp så att det kan se soluppgången när de når toppen. Det innebär att man måste starta vid 10-tiden på kvällen eller sova i stuga några timmar på vägen upp. Vi åka direkt efter jobbet i fredags och tog en buss från Shinjuku direkt till 5e stationen. När jag bokade biljetterna var bussen så full att vi inte fick plats bredvid varandra, men när vi kom till bussen var bara 1/5 av alla platser tagna. Hm, både bra och dåligt tänkte vi. Färre människor som ska gå upp men antagligen också dåligt väder. Ja, ja nu satt vi på bussen och hade redan bestämt oss för att försöka nå toppen.
Bussresan gick fort och jag lyckades till och med sova lite. Det kändes bra att få lite tid att vila eftersom vi visste att vi skulle gå hela natten. Vi kom fram till 5e stationen vid 10-tiden på kvällen, det var 14 grader varmt och kändes en aning kyligt jämfört med den 30 gradiga värmen i Tokyo. Efter att ha bytt om lite och laddat ryggsäckarna med lite mera choklad och nötter började vi gå. Det var en strid ström av människor eftersom alla startade vi ungefär samma tid. Jag minns att jag tänkte, "om det inte är mer folk än så här så är det lugnt". Det höll i sig till den 7e stationen, där började det strömma in folk på leden. Det var alla som hade valt att sova/vila en bit upp på berget som började gå då. Vi kryssade fram mellan oräkneliga grupper av Japaner som gick på led med en star wars liknande guide i vardera ända av ledet. Det längst fram hade ett rött lysande svärd (det såg ut som det men var bara en lång lampa) och den där bak hade ett grönt. Det var ungefär vid den här höjde som Dart Vader kom in i bilden. Det hördes misstänksamma fuuuuuh, pfhuuuuuh, pfhuuuuh ljud från de mest skumma platserna på berget, ljuden kom från Japaner som inhalerade syrgas. Mina kollegor blev helt upprörda när jag sa att jag inte skulle ta med syrgas, men det kändes lite over kill. Det visade sig inte heller behövas.
Lamporna som syns är det strida strömmen av folk som går upp på berget...
När vi hade tagit oss förbi de flesta av de guidade turerna och kom fram till 8e stationen, den sista innan toppen, började det regna. Klockan var bara halv 3 så vi insåg att om vi fortsatte mot toppen skulle vi få vänta i nästan 2h innan solen gick upp och det kändes sådär lockande med tanke på regnet. Därför valde vi att gå in i en stuga vid 8e stationen och värma oss lite. Man fick dock bara vara där inne om man åt så vi beställde en skål udon (tjocka nudlar) som vi åt en i taget för att det skulle ta så lång tid som möjligt. När nudlarna var slut (30 min senare) var klockan inte tillräckligt mycket så vi fick beställa in två kaffe, en i taget så klart ;-).
I brist på bilder från utsikten (som var lika med noll) lägger jag upp en klassisk japansk regelskyl. Man kan hitta dem över allt, även högt upp på Mt. Fuji.
Efter drygt en timma så tog vi på oss regnkläderna igen och gav oss ut i blåsten. Tyvärr så hamnade vi bakom hela kolonnen av folk som vi passerade 1h tidigare. Skillnaden var nu att det gick om möjligt ännu långsammare. Många av Japanerna och även utlänningarna hade för dåliga kläder på sig så de fick vända och gå ner. En del gick upp i jeans och converse! Helt galet när man ska upp på över 3700m höjd. En mycket långsam timma senare i spöregn och konstant köande var vi till slut uppe på toppen. Sikten var nästan lika med noll. Vi var tom tvungna att fråga någon om det var toppen vi hade kommit till. Så klart fanns det en stuga som sålde saker även här. Jag tror att vi spenderade max 10 min på toppen och någon soluppgång var det inte tal om att se. När vi gick nedför berget började det så sakta ljusna så vi kunde i alla fall se den hur berget sluttade och försvann ner i molnen.
Ja, det var turen upp på Fuji. Tror dock att jag skulle kunna tänka mig att göra det igen, dock på dagen den gången och när vi vet att det är fint väder. 6 grader, regn, blåst och åska är inte det som står högst på listan, men det får en att känna att man lever! Trots det dåliga vädret kan jag rekommendera Fujituren, helt klart värt det.
e vilar i väntan på bussen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar