kan inte låta bli att lägga upp den här bilden. det är stunder som den ovan som kommer att hålla mig flytande genom den långa, kalla, mörka svenska vintern. C och hans kompis V i trappan, på baksidan av vårt hus i sydney på eftermiddagen när solen står lågt. tänk vad många härliga minnen det finns att tänka tillbaka på. vad glad jag är att vi fick uppleva tiden där nere, down under. minnen för livet. den här veckan var första gången som C frågade mig "mamma, varför flyttade vi från vårt gamla hus vid stranden?". mycket bra fråga, som har både ett lätt och ett svårt svar. en dag kommer han nog att förstå.