stå, stå STÅ! NU!

det där med att krypa verkar redan vara tråkigt. nu är det stå som gäller. idag upptäckte C torkvindan och ville inget hellre än att krypa dit för att sedan ställa sig upp, om och om igen.

väl framme och i stående position vilade han först en stund....

...för att sekunden senare vinka frenetiskt till allt och alla, överlycklig över att nu behärska en ny färdighet. stå!

hönsmamma som jag är så vågade jag inte riktigt släppa taget. kan ju inte precis påstå att han står stabilt än.