dagen

dagens plan var att åka ner till ebisu, men turen fick ett snörpligt slut när jag valde att vända på perrongen hemma i ikebukuro pga alla människor (ovanligt mycket folk för att vara 3-snåret). jag var lite sent ute, C sov nämligen längre än berkänat (jippi) men ville så gärna iväg, det är så segt att vara hemma en hel dag. som tur var tog jag mitt förnuft till fånga och snackade mig ut genom spärren igen utan att ha åkt någon stans. med C i vagnen, mellisladdad och allt styrde jag med bestämda steg mot närmsta café. jag tänkte att nu när jag väl är ute kan jag ju lika gärna stanna och dricka kaffe någonstans, men det slutade med att jag gick tillbaka hem istället. mellis hemma med mormor och morfar som sällska på skype. inte illa.

nu när jag skriver kan jag passa på att skriva om veckans språkmiss...

jag skulle ta hissen upp till vår våning här hemma i huset, ser en kvinna komma stånkandes med två tunga kassar, håller uppe hissdörren och när hon är inne i hissen frågar jag:

- nan sai desuka? (=hur gammal är du?)

tystnad

- eeeee, juuhachi KAI desu. (=VÅNING 18, tack)

ja, så kan det gå när man vill vara snäll. sai, kai, bara en bokstav som skiljer.